Nervositet
Om två månader är det dags för första start vilket ska bli så kul. Träningen hittils under vintern har gått bra, hästarna är där jag vill ha båda två och nu gäller det bara att hålla planen och se till att träningen blir så bra fram till start. Att kunna göra en bra start på säsongen vore fantastisk men jag vill inte att allt är tipp topp. Det får gärna vara en formkurva som pekar uppåt för det är inte förens i juli vi ska vara som allra bäst. Nu ska vi bara vara så där bra att vi har flera saker som behövs finslipas på, att detaljerna ska förbättras och att vi inom ett par tävlingar klarar målet som är att sätta kvalet inför Svenska Mästerskapen 2016. Ihhh, bli bara pirrig av att skriva detta och det för mig in på detta inläggets rubrik, nämligen nervositet.
Blir ni nervösa? Det blir jag.
För att stilla min nervositet och mitt kontrollbehov gör jag listor på allt som ska med. Det har jag gjort sedan jag började tävla och lär nog fortsätta med det för all framtid. Tack vare listan kan jag bara checka av att allt är med. Kvällen innan start tänker jag igenom programet och preppar med bra känslor och reslutat - men inte orealistiska siffror.
Själva tävlingsdagen då. Jag pysslar med hästen, fokuserar, ser till att vara i god tid men inte det här mellan läget att hästen är klar 10 minuter innan jag ska sitta upp för då tar nerverna över. Jag vill sadla, tränsa, borsta och sätta på boots själv för det lugnar och dessutom mysigt och självklart. Kontrollen över att det sitter som jag vill. Sedan den heliga studen: Att byta om till tävlingskläder.
Då har jag något form av psykologprat med mig själv.
Efter det är det bara att göra sitt allra bästa. Även fast jag kommer ut från banan och är missnöjd och har en dålig känsla vet jag ändå att hästarna gör sitt bästa och att jag också gör det. Alltid.
Jag har två ''lägen'' och det är bra nervositet och dålig nervositet. Bra nevositet som ni kanske förstår är min favorit, konstigt vore ju annat. Då är jag nervös, pirrig, lite lätt darrig på handen hela dagen men när jag sätter foten i stigbygeln ändras det om till att jag blir precis lagom taggad och glad. Det är med denna nervositeten jag gjort mina absolut bästa starter som till exempel SM med Bronco och Romme kvalet med Reimar.
Den dåliga nervositeten är bara dålig. Dåliga tankar och så där nervös att man mår illa och kroppen blir 100 kg tyngre och munnen helt torr och jag har inte lärt mig att hantera den än. Därför brukar det gå rätt dåligt när tankarna trycker sig in i huvudet.
Den mentala biten ska jag försöka jobba på den här säsongen, försöka analysera lagom varför jag vissa dagar blir nervös på ett bra sätt och ibland på ett dåligt sätt.
Det jag i alla fall vet är att jag kommer bli nervös, jag blir alltid det.
Hur hanterar ni nervositet?
Även fast det inte alltid går bra och vissa dagar på tävlingsbanan eller hemma vid träning kan jag fråga mig, '' varför håller jag på med detta?'' Svaret finner jag bara jag tittar på mina hästar. Resultat är ett plus i kanten för det går inte att komma ifrån att det bästa som finns är att rida, hemma eller på banan kvittar.
Andrea Müller
Jag var ganska nervös innan jag skulle tävla, men väl på plats släppte det ganska fort och jag vart mer taggad. Ovalbanan har jag ju ridit på hundratals gånger tidigare, kände i stort sett varenda person det vart mycket skratt och hej när man mötte varandra på ovalen. Vi flyttar faktiskt till Lappdal i april och jag hoppas Tina arrangerar fler tävlingar i framtiden! :)
