Valborg
Spenderat hela dagen på Örnäs i strålande sol där det varit tävlingar. Flera av stallkompisarna var med och tävlade och jag ställde upp som hästskötare, dessutom var allihoppa så duktiga!
Direkt när jag kom hem duschade jag av mig all stallukt och kastade mig ner i sängen med datorn i knäet. Lovley. Hade tänkt att ladda upp och lägga ut lite nya bilder och filmer men det är slut på minne på min dator vilket gör att jag inte kan visa er. I morgon måste jag göra något åt det. Borde på något sätt gå att köpa till?
Hur som helst, i morgon väntar en lugn dag med kvällsfodring. Mysigt att spendera kvällen med ponnysarna. Reimar ska nog longeras eller ridas på volten. Bronco vet jag inte riktigt, får se vad vi känner för helt enkelt.
Med risk för att låta som världens tråkigaste ska jag nu sätta på en bra film och inte lämna sängen. Jo för att gå och äta lite mat såklart! Jag gillar inte Valborg, har inte gjort och kommer nog aldrig göra så att spendera kvällen i sängen med en bra film är precis vad jag tänker göra.
Hörs i morgon, då med lite bilder och filmer förhoppningsvis!
Så länge bjuder jag på bild på min nya sadel. Har jag nämt att jag älskar den?
Ny sadel
Jag är så glad, så himla himla HIMLA GLAD! Här har ni min nya sadel, en childeric, 17 tum bomvid +2 och kåpa noll!
Har letat efter en sån här under en lång tid och blev så glad när Carro messade och sa att hon hade en sån här inne.
Den ligger som en smäck på Reimar, hyfsat ok till Bronco också, men han ska ha kvar sin Di-Flex. Framförallt är den perfekt till mig.
Alltså, SÅ GLAD!
Onsdag
Jag har landat efter tävlingen i helgen och jobbat i kapp en hel del och känner att nu har jag tid att sätta mig ner och bara andas. Hästarn har fått pausa i från arbete men i morgon kör vi igång igen. Längtar ihjäl mig efter att rida båda två. Så roliga som de var under helgen gör att jag bara vill rida hela tiden. Så fantastiskt skönt att båda två är så snälla att ha med på tävling. De kan stå i hage ihop, promeneras ihop men samtidigt vara lugna om de säras. Bronco bli dock lite ledsen när Reimar går iväg men lugnar sig snabbt om han får något att tugga på.
Ett längre inlägg med film kommer senare men kortfattat kan jag säga att Bronco SM-kvalade i T1 och V1, vann båda grenarena, lydig i finalen men fick inte till något bra flyt någon gång. Reimar fick inte travtakt som kommentar en ända gång, höll ett ok flyt igenom hela programet och kändes bara allmänt glad över att vara iväg.
Den här veckan som kommer blir lugn för deras del. Skrittas i skogen, lösgörande arbete och arbete för töm. Tror det blir alldeles lagom för mina stjärnor.
Nu ska jag titta vidare på Maria Wern. Är så rädd men ändå så nyfiken, hehe.
Stjärnan♥
I Norrköping
Efter en lång dag har jag precis landat i sängen på hotellet. Bästa med tävling är helt klart hotell, hihi.
Hästarna har skött sig jättebra idag. Bronco som inte gillar att stå i tältstallar lugnande ner sig snabbt och gick över. Väldigt skönt att se att han kan slappa av. Reimar som vanligt, en stjärna.
Började rida på framridningen lösgörnade arbete, kolla av gas och broms och samla ihop och länga ut. Sedan red jag övergångarna i programmen på ovalbanan, vilket kändes jättebra. Fick sån härlig känsla, mina stjärnor!
Nu slappa framför Lets dance och sedan sova.
Sen start i morgon, vid klockan halv 6 ungefär. Håll tummarna!
Kvällsmys
Finns det något mysigare än att vara i stallet på kvällen? Skulle inte tro det.
Här i Stockholm har det regnat hela dagen men jag lyckades pricka in mina två ridpass i uppehåll där till och med solen tittade fram. Dessutom var både Bronco och Reimar riktigt fina att rida! Hade ett genomgående bra flyt och allmänt bra känsla. I morgon blir det träning på ovalbanan för Nina. Så skönt att rida igenom programmet innan start på lördag. Behöver jag ens nämna hur galet kul det ska bli att åka med båda mina hästar. Wiho!
Lördag kväll
Idag har jag friskförklarat mig själv och har endast lite snuva kvar men kan rida och det är huvudsaken. Har ridit hästarna sedan i torsdags och det är underbart att få hoppa upp i sadeln igen. Däremot känner mig jag som en spagetti med noll koll på ben eller armar. Var nämligen hos naprapaten för ett par dagar sedan och fick mig en genomkörare. Det gjorde ont, hehe. Men fick bra hjälp och övningar som jag tragglar med hemma och börjar redan få resultat. Däremot fick jag springförbud då mitt vänstra knä, det som blev bitet i 2010, var så pass instabilt så mitt löfte om att kunna springa runt sjön ligger för tillfälle i lä. Alla muskler i hela kroppen var även jättekorta och ömma så på kvällen strechtar jag och det är långt annat än skönt.
När jag håller på med övningarna och stretchar får jag hela tiden intala mig ''du kommer rida bättre'' för att inte lägga av, hehe.
Nog om mig, nu hästarna!
Reimar är piggare och känns bättre igen vid ridningen. Har sänkt kraven på oss som ekipage och verkligen bara hänger med. Idag kände jag mig verkligen som en passagerare och gjorde lite vad han kände för.
Min plan var basic övergångar skritt till tölt i mängder och inte rida så mycket tempon. Mer när han verkligen bjöd fram i tölt och jag bara fick bromsa, stannade jag upp och tänkte vad håller jag på med?
Min plan var basic övergångar skritt till tölt i mängder och inte rida så mycket tempon. Mer när han verkligen bjöd fram i tölt och jag bara fick bromsa, stannade jag upp och tänkte vad håller jag på med?
Hela tiden har jag fått driva fram i tölt och det har varit en riktig stopkloss för oss båda. Han har inte haft varken balans eller styrka för att gå i tempo och vi fastnade i våran bubbla på volt i arbetstempo. Så nu när han vill gå fram, varför låter jag inte honom bara göra det, i stället för att bara bromsa?
Sagt och gjort. Varsågod att gå fram. Brum! Jättefin och magsik bitvis men fortfarande rollinslag och lite hög form bitvis men jag är ändå väldigt glad över att jag kan stötta och rätta till i fart på raktspår och inte behöva bromsa och gå in på en volt som det var för bara ett par månader sedan.
Bronco och jag övade T1 program på travbanan. Ganska duktiga var vi nog tycker jag. Det blir inte trav när jag bromsar och det är jag nöjd över. Ja ni hör ju, kraven är inte så värst höga. Undra om man kan sätta upp en skärm i hans box när Johann och Hnokki rider T1. Så kanske han lära sig. Fast ärligt talat är det nog jag som behöver lära mig. Bronco kan nog bäst själv. Kanske bara ska åka med nästa gång.
I fyrgångsprogramet är jag bara en passagerare som håller i mig och det verkar ju funka bra. Ska testa samma sak vid T1.
Något helt annat, kanske ointressant är att båda hästarna faktiskt är rätt bra i hullet. Bronco har gått ner ett par kilo (hurra) och Reimar har gått upp (hurra). Det här med foder och vikt är en hel vetenskap alltså men känner mig ganska nöjd, även fast lilla B skulle kunna gå ner ett par kilon till. Han är en ständig bantare och så tittar han
avundsjukt på Reimar som får massa mat. Blir nog ännu mer frustrerad när Reimar lämnar mat ibland. Bronco är som den där ekorren i ICE AGE. På ständig jakt på nöten, fast i detta fall på mat.
Nej men alltså vilket konstigt inlägg det här blev nu. Vet inte vad jag skriver och förstår inte vad jag läser. Klockan är ju redan 23.00 och det är låååångt över sovtid. /Tanten
Idag är det världens bästa mammas födelsedag. Mamma jag älskar dig. ♥
Åtta
Något jag verkligen sedan en låååång tid tillbaka vill ha är en 8 i poäng. 8, känns så härligt på något sätt. En riktig morot för att träna ännu mer. Tänk vad en liten siffra kan få en att tagga till.
Detta år känns det ganska långt bort och 7.5 vore ett mer rimligt mål inför den här säsongen. Eller mål och mål, vet inte om det är ett mål för mig att jaga en viss poäng men går inte att komma ifrån att det vore så kul och häftigt med en 8a. Så en rolig grej att jaga emot får det helt enkelt bli!
Är det ens möjligt då? Inte vet jag, det får jag svar på när sista tävlingen är gjord för i år. Bronco har fått 7.5 i galopp och skritt så möjligtvis kanske det skulle kunna gå, och Reimar har en magisk skritt som jag ska föröska visa på banan så vem vet.
Vet i alla fall att jag ska köpa något riktigt fint till mig själv om det någon gång står siffran 8 på någon av gångarterna på domarkommentarerna. Vad det ska bli vet jag inte riktigt. Får klura på saken. Vilket lyxligt problem va? Hitta på något fint att sträva emot, det lär i alla fall bli något inom ridsporten, för vad ska man annars köpa? *blink*.
När det inte blir som man tänkt sig
Jag har varit sjuk nu i en vecka med feber och varit dunderförkyld. Nu är febern borta, förkylningen något bättre men kroppen är inte sig lik. Så förbannat trött och blir helt flåsig av att gå upp och ner för trappan.
I och med detta har det inte funnits någon möjlighet till att rida vilket jag får panik av. För det första håller jag på att sakna ihjäl mig efter mina hästar och sedan är det årets första start om mindre än två veckor. Reimar hade i alla fall en par vilodagar inplanerade men inte knubbisen, aka, Bronco. Båda gick i alla fall i helgen. Dock bara i skritt men ändå och idag har Gabie ridit Bronco och jag hoppas, hoppas hoppas att jag är så pass bra att jag orkar köra till stallet. För rida brukar inte vara några större problem.
Gick tillbaka i arkivet till april 2015 här på bloggen för att läsa om hur uppladdningen var till första tävlingen då var. Tydligen ungefär vid samma tidpunkt fast något närmare inpå tävlingen var jag sjuk. Med feber och förkylning, kanske är en apriltrend för min del? Hur som helst gick det bra på den tävligen och jag får lita på att mina hästar är lika bra som de brukar.
Idag har jag i alla fall betat av mängder med saker som jag inte kunnat eller orkat göra under veckan. Det vill säga mängder med jobb och mycket annat som väntat på att bli ivägskickat eller uppkollat. Nu har jag i alla fall lite bättre ordning och kan med gott samvete gå och lägga mig igen.
Sömn är bästa medicin och så mycket som jag sovit de senaste dagarna borde jag bli frisk i morgon och hålla mig frisk resten av året, önsketänk.
Det tog 2 år
Den 10 juni 2013 fick Reimar en hovbensfraktur och blev stående en längre period. Han stod på box i ca två månader och sedan i en paddock fram till maj året 2014. Började skrittas för hand i november och skrittades uppsuttet i början av december och gradvis ökades ridningen.
Han är som ni vet innan en stor häst och det tar tid att bygga upp muskler och kondition. Under skadan hade han tappat allt så det behövdes byggas upp ifrån grunden. Reimar var helt igång ifrån sin hovbensfrakur i maj 2014 men det är inte förens nu jag har hittat knapparna i ridningen och han känns stark i kroppen.
Om man räknar på när han var helt igång, det vill säga, reds i alla gångarter normalt, har det tagit två år att få tillbaka honom. Jag hade trots allt inte ridit honom mer än två månader innan han skadade sig visste jag fortfarande inte så mycket om honom. Vi var fortfarande relativt nya med varandra i ridningen så det blev en omstart för oss båda.
Idag är jag så innerlig glad att det fick ta tid, att jag gav honom den tiden. Att jag aldrig har känt någon stress över det. För det blev ju rätt så bra ändå.
Han känns i nuläget stark i kroppen och jag känner att det finns något att bygga vidare på. Det är inte bara det gamla vanliga med travtakt och för hög form utan vi kan börja slipa på lite detaljer. Självklart har vi svackor ibland men jag har också lärt mig hatera svackorna.
Framför allt kan jag idag komma ihåg känslan av varför jag köpte honom. Ridkänslan.
Han är så himla härlig.
8 år sedan
För 8 år sedan blev jag hästägare för första gången. För 8 år sedan fick jag min alldeles egna första häst. För 8 år sedan var jag gladast i världen.
För 8 år sedan flyttade Fylkir hem till mig. En liten, envis, söt som socker liten valack och vi hade några härliga år tillsammans. En mycket speciell litem herre med mycket åsikter och det var en himla massa daltande med honom. Fylkir var en häst man absolut inte kunde säga åt utan man fick vara smart vid ridningen och hanteringen. Men då var han världens härligaste och vi gjorde mycket roligt tillsammans. Han var en härlig läromästere och jag har honom att tacka för grunden till min ridning.
Det kommer alltid vara något speciellt med första hästen och Fylkir, han är speciell för mig.
Finaste Fylkir♥
Fråga om PS-träns
Gammalt inlägg men är i tankarna att köpa ett nytt PS träns så googlade runt lite.
Har du vaggorna kvar till bettet? Gör de stor skillnad tror du eller är det nackstycket som är det viktigaste för funktionen för dina hästar? :)
Jag har aldrig haft vaggor till mitt träns. Jag köpte mitt träns innan vaggorna hade lanserats.
Däremot lånade jag ett träns med vaggor en gång och använde det på båda mina hästar. Kände ingen skillnad med eller utan vagga men tror att om man har en väldigt känslig skulle man säkert känna skillnad. Jag tror fortfarnade att nackstycket är den viktigaste funktionen i PS-tränsen.
Båda till andra hästar men även till mina hästar. :)
Att backa bandet
Efter kursen i helgen var jag inte speciellt nöjd men samtidigt nu i efterhand glad över framstegen vi trots allt gör. I torsdags bestämde sig Reimar att börja fälla och all energi bara försvann och det resulterade såklart i att ridpassen inte gick så värst bra. Det gjorde mig såklart besviken.
Under första passet kändes han väldigt fin att rida. Han var otroligt rund och mjuk att rida och hade en helt annan ryggaktivitet i tölten. Helene sa att hon aldrig har sett honom så rund och fin i formen. Han var ihop på ett annat sätt än han brukar och allmänt ljuvlig att rida.
Men sen tog alla krafter slut. Det är jobbigt att springa runt med rätt mycket päls som ska fällas plus att det var drygt 10 grader varmt och helt vindstilla.
Så de andra ridpassen glömmer jag bara bort och tänker på den känslan och att vi faktiskt gör otroligt stora framsteg.
För bara ett halvår sedan hade jag varit så nöjd med ett av två ''dåliga'' pass så våran lägsta nivå är höjd. Nu gäller det att backa bandet. Låta honom bestämma hur mycket han orkar. Känns han trött så skrittar vi bara ut i skogen och har han en pigg dag ska jag bara försöka hålla honom glad och känna sig duktig. För när han gör det brukar ridningen och tekniken funka utmärkt.
Sommarpäls♥
Prosit
Jag har inte tid med att vara sjuk. Har ungefär en miljon saker som jag borde och vill göra och i stället har jag inte lämnat sängen på två dagar. Typiskt! Tur att jag har världens bästa sjuksälslkap som inte lämnat min sida en sekund. Leo knölar ner sig på kudden och snarkar högt. Han tar sitt jobb som sympatisjuk på största allvar.
Jag skulle verkligen behöva lära mig att ta det lugnt när jag är sjuk. Framför allt inte hetsa upp mig. Räknar dagar som jag missar i sadeln och timmar som jag skulle kunna gjort så mycket på. I stället för att inse fakta, jag kommer inte ta mig upp ur sängen. Eller jo, jag har förflyttat mig till soffan.
Att Reimar har en planerad vilovecka kunde inte varit mer lämpligt och Bronco får väl sympativila med honom då.
Inte så mycket att göra. Tur att båda två har det bra i hagarna i alla fall.
05.05
God morgon! Klockan är strax efter fem och jag känner mig ganska pigg (konstigt), men det är kurs för Heléne och jag är supertaggad (inte så konstigt). Men när klockan ringde så här tidigt känner jag att, jag är nog liiite dum i huvudet. Men vad gör man inte? Träna är det bästa som finns och då är det bara att gladeligen hoppa upp ur sängen och bege sig mot stallet.
Packade allt igår och körde fram transporten så allt är klart i stallet vilket känns bra. Reimar red jag en kort stund på volten igår och han kändes okej. Inte så fin som han varit men bättre än tidigare i veckan. Bronco hann jag också med igår kväll, han var på strålande humör och startade tölt med lång hals. Lyckaaaaaa.
Nej nu måste jag bege mig mot stallet. Filmkameran är redo, vi hörs!
Lektion för Gabie
Det var lata ben på Bronco i onsdags och näsan i bogen och inget kändes mer lämpligt att sitta av och låta Gabie ta över. Det är dessutom nyttigt och lärorikt för mig att se honom från marken och dessutom har hon inte ridit honom sedan förra året i sommras någongång.
Senaste ridpassen har verkligen gått överförväntan men i onsdags var det en svacka, något man får räkna med. Bronco genomgående problem är att han blir kort i halsen och inte vill komma fram till handen. Det har blivit mycket bättre men svårast är i korta tölten, eller egentligen alla långsamma tempon.
Fokuserade denna gång på korta tölten och få honom att ta stöd i handen. Det vill säga få igång bakbenen. Han är nämligen expert på att böja in näsan och släppa ryggen.
Det gäller verkligen att rida fram honom, på raka spår, i först lite tempo så man har energi för att sedan samla upp, när han från början tänker lite bakåt. Vissa dagar kan man börja i långsamt tempo tölt och han är jämn och fin på direkten men dagar som dessa när han inte har dagsformen där, skulle voltarbete i långsamt tempo göra mer skada än nytta.
Gabie fick honom jättefin, har nog inte sett honom så fin i kort tölt någon gång. Han hade bra energi, stampig i steget bitvis och bra framme med halsen.
Jag lyckades väl inte riktigt lika bra men fick känna skillnaden på när han var framme ärligt för skänkeln. Han ville verkligen söka sig framåt med halsen och hade sån bra och jämn kontakt med bettet.
Bästa av allt var att jag dagen efter lektionen red och fick känna på känslan igen! Lät honom rulla på i mellantempo med lätt kontakt och var noga med att han inte fick dyka ner med huvudet. Därifrån gjorde jag halvhalter och tog successivt ner tempot till arbetstempo tölt och kunde bibehålla energin med sug till bettet.
Andra April
Jag ligger fortfarande kvar i sängen och mornar mig, så mysigt med helg. Dock är det en intenvis helg som väntar men bara med roliga saker.
Idag har jag massor med saker att fixa i stallet. I morgon åker jag och Reimar till Helene och stannar till måndag så jag ska packa allt han ska ha med sig.
Utöver det ska det vanliga fixas i stalet, smörjas, båda ska ridas och Reimar behöver friseras. Till sist kvällsfodra.
Men innan dess lite pyssel hemma, äta frukost och städa bilen. Den både ser och luktar ut som ett stall, haha!
Reimar hos Helene november 2014.
23 dagar kvar
Nu är det verkligen inte långt kvar,
en kurs för Helene
tre lektioner för Gabie
en lektion på ovalbanan för Nina
... och några ridpass på egenhand såklart! 23 dagar kvar innan transporten med båda hästarna kör till Norrköping där det är dags för årets första tävling. Som hästarna känns nu är jag så himla glad och taggad inför säsongen. Båda två känns precis som jag vill ha dem. Bra, men inte för bra, haha. Utveckligenbara och med en kurva som pekar uppåt skulle man också kunna säga.
Något jag velat lite fram och tillbaka är hur jag ska rida nu fram till Norrköping men egentligen en plan som sträcker sig ända till juli.
Sedan 1 januari har jag skrivit upp vad hästarna har gjort varje dag. Om de endast har skrittat, ridits på volten, longerat eller gått med boots till exempel och en stjärna på den dagen och hästens namn om någon av dem har varit extra duktiga. På så sätt kan jag gå tillbaka och planera dagarna innan tävlingarna på allra bäst.
Bland annat är Bronco bäst när man har ridit ca 3 dagar innan och Reimar brukar vara bäst när man rider tre dagar och vilar en osv.
Ska klura ut en långsiktig planering under helgen!
Broncis har lovat mig att hålla sig i skinnet på tävlingarna i år, vi har hovat på att det är jag som bestämmer tempot. Får se hur länge han håller det löftet.
