I morse vaknade jag upp och det bara högg i ryggen. Min första tanke var, hur tusan ska jag ta mig upp ur sängen? Jag fick kravla mig upp svärandes innan jag kom upp på benen. Stryckit på Linnex och hoppas på underverk. 

Men trots onda ryggen är jag ändå så ofantligt glad, lycklig och stolt över min häst efter gårdagens ridkurs för Helene! Han levererade två ljuvliga ridpass! Helene tyckte han var fin, jämn och prydligt riden. Hon red honom en stund och kunde utmana honom lite mer i tempon i tölten. Det var bra för mig att se hur hon gjorde och för att se att han faktiskt kan!

Han rullade på i tölt i båda varven utan att rolla eller bli travtaktig - fantastiskt! 
När han blir hög i formen gäller det för mig att bara vänta ut honom. Ha ett jämnt stöd i tyglarna och inte sänka handen.

Sänkt hand: Högt huvud.

Buren hand: Söker sig fram och ned.  

 

Som avslutning red jag igenom programet till tävlingen nästa vecka. 

I tölten ska jag bara rida som på träningen. Lite högre tempo en arbetstempo och bara rida för att det är träning och inte bli för passiv! 

I traven och galopp måste jag bromsa upp lite på kortsidorna och samla upp honom till ytter så att han på långsidorna kan expoldera fast utan att öka farten. Att be honom att öka fast sedan göra en förhållning så han bibehåller samma tempo fast galopperar mera upp. 

 

Läxa till nästa gång blir: Buren hand, mer böjning i bålen och ännu mera tempon!