När Sproti skulle flytta bestämde mamma och pappa att jag skulle få en egen häst. Den hästen blev Fylkir från Bråtorp. En något envis, egensinnig, fruktansvärt gullig och rolig individ. Han var helt enkelt störst, bäst och vackrast- trots sina dryga 130 cm i mankhöjd. 

Jag och Fylkir började i grisepass och avslutade med att göra enkla byten och samling i tölt. En otrolig resa, en otrolig häst, en häst som jag fortfarande drömmer om att en dag kunna sitta upp på igen och rida. 

 

Jag har skrattat, gråtit, svurit och suckat över denna häst. Han hade bestämda åsikter om saker och ting och när han äntligen fick mig att inse vad han ville då började vi utvecklas. Att göra så lite som möjligt var receptet och då gjorde han vad som helst. Han hade inte de mest spektakulära gångarterna men han var ändå en fantastisk ridhäst som man blev glad av. Fylkir och jag gjorde också massor med tokiga saker ihop. Vi red långturer, red i full rudolf utrustning på julshow, hopptävlade, galopperade över ängar, tränade konster, badade och red mängder av kurser och tävlingar ihop. 

Fylkir såldes i oktober 2011. 

 

Valack 1999 E:Hrimir från Ödmården 

Fylkir, Fylking, Fylkan denna underbara varelse och söt som socker, en dag är det du och jag igen.